Det är som att folk inte lägger märke till mig längre. Var jag än vänder mig så är jag osynlig. Ingen förstår att mitt liv är en katastrof. Ingen förstår att jag ständigt mår dåligt. Ingen fattar att jag inte vill gå hem längre. Ingen…
Jag kanske borde göra det som alla andra vill att jag ska göra… lägga mig ner och dö…

I skolan ignorerar alla mig och knuffar in mig mot skåpen. Vissa personer vill verkligen se mig lida och tar i med all sin kraft när de puttar runt mig som en flipper kula i korridorerna. De lyckas.. det gör verkligen ont …
Men det som ingen vet är att min pappa precis våldtåg mig.
 
- Hora! Skriker någon från andra sidan korridoren.
Dem orden har blivit en del av min vardag.
Jag sitter själv på en bänk utanför bild-salen. Folk sitter och stirrar och pekar på mig som om jag vore ett missfoster.
Fast.. Oj jag glömde.. Det är ju det jag är..
Det är så alla har sett mig sen jag började på denna skolan.
Jag vill tillbaka. Tillbaka till tiden då min mamma levde, då vi var en lycklig familj, tiden då jag hade vänner, jag vill tillbaka till Linköping.

- Kuksugare!
- Slampa!
- Svin!
- Mongo!
- Horunge!
Läraren kommer. Det blir tyst i korridoren.
- Då så, då börjar vi barn ! Säger hon
Alla rusar in och sätter sig på sina platser.
Jag sätter mig längst bak.
Jag sätter på musik i mobilen och kopplar in mina hörlurar. Jag älskar bild lektionerna. Det är den enda stunden på dagen då alla låter mig vara.

Tiden går och lektion slutar.
- Ha en bra dag allihopa ! Säger läraren glatt.
Ja man kan ju alltid försöka.

Skoldagen känns väldigt lång som vanligt. Jag slutar 14.30
Vad ska jag göra sen ? Jag vill inte hem…
Ja det blir väl biblioteket som vanligt, sitta i ett hörn och läsa ut sådär 3-4 böcker tills det stänger.
Eller så kan ja ju… ja det ska jag... jag ska visa dig, idiot !!

Skulle bara säga att jag lever, nästa kapitell e på gång :D
Har haft jätte mycket att göra på sistone så det e därför

kommentera vad ni tycker så e ni snälla så att jag vet vad jag ska förbättra i min berättelser

ha en bra dag ! <3§